Imorse åkte jag på skolan. Hade snöat här i Fränsta, men långt ifrån snöstorm/kaos som de varnat för. Ju närmare stan jag kom ju mer snö var det. Inne i stan var det kaos! Bilarna sladdade lite hit och dit, trafiken gick ca 10 km/h. Parkerade på en igensnöad parkering ihopp om att komma därifrån. Plumsade in på skolan och hade föreläsning. Efter föreläsningen skulle jag åka hem. Och tror ni jag kom iväg med bilen?! Nej, såklart inte. Det var tvärstopp, gick inte att ta sig därifrån. Två snälla killar såg att jag hade problem och hjälpte mig att knuffa på. Höll säkert på i 10 minuter. Till slut kom jag iväg, stannade till för att tacka killarna, de åkte och jag skulle åka ut på vägen, och vad tror ni händer? Jo, jag kommer inte därifrån, tvärnit igen. Stod där i några minuter och försökte, gick ut och skottade bort snön från däcken, försökte igen. Men inte... Då går ett gäng ungdomar förbi och de är s snälla och frågar om jag vill ha hjälp, så de var så underbara att hjälpa mig att ta mig över den sista snövallen. Tack underbara människor :) Det räddade min dag att det finns så snälla människor där ute.
När jag väl kommit i rullning så ringde jag min Älskling och berättade vad som hänt, då förklarar han så snällt för mig att man ska trycka på ESP knappen, för då kopplar man bort antisladden och då går det bättre att försöka ta sig loss om man sitter fast. För antisladden gör ju att bilen slr ifrån om den känner att den sladdar. Så nu vet jag hur jag ska göra nästa gång jag kör fast.

Aja, det var min spännande dag :)

Nu ska jag packa för ikväll tar jag tåget upp till min bror :)


Puss